Jag har varit borta ett tag, men jag åter vänt men nya krafter.

Här vill jag skriva om varje detal jag har varit med om nu när jag har rest igenom tre länder. Men även jag är mer utvilad än någonsin (det är en kännsla jag har) Så känns mina ögonlock lite tunga så här kvart i elva.
Så jag ger er en kort resume, och bilder lägger jag upp en annan dag.

Jag färdades igenom sverige, danmark, tyskland för att komma fram till österike. Innan dess betyde det långa motorvägar där bilköerna inte verkar nå en början eller slut, som ett pärlhalsband.
I mellan åt är det så hög fart och puls på atuband att det killar i magen och världen swichar för bi. Jag ser få förendringar i naturen, de är inte stora men markbara.
Sedan uppenbarar sig berstopparna framför mig, de tar luften ur mina lungor. Jag har solen i ögonen och jag kan inte sluta le.
Jag hamnar i en alostuga, på dagaran gör jag inget annat än åker snowbord, äter onyttig mat, skrattar, sett amrekansa filmer, pluggat, tar kort, sover och njuter.
Jag låter alptopparna ta luften i från mig gång på gång. De är så höga att jag inte kan se vart de slutar och vart tar himmlen vid?
Jag tror att för mig är snowbords semmester den bästa terapin.
När jag åker runt i backarna tänker jag inte.
Mellan de skallben som de annars brukar surra så många tankar, funderingar och problem, stress finns nu inget alls.
jag menar verkligen inget alls, jag tänker inte.
Hur detta går till vet jag inte, men det får mig att bli helt nollstelld.
Jag är så långt i från vardag jag kan komma och det ger mig den paous jag så väl behöver.
Tänker att detta är kanske vad fler människor behöver?

Samtidigt är det en sammarbets öving, jag bor på en trång yta med min familj med allt vad de ger och tar. Plus vänner tillfamiljen som är trevliga men som inte riktigt förstår minna sinnes rörelser. Men vad gör det?
Jag gör en häftig sväng ner för en brant, hjärtat börjar slå hårt, det pirrar i magen och jag lever.

Men som vanligt när jag kommer dit
Längtar jag hem
När jag är hemma
Längtar jag bort
Det är så jag är
Och njuter av varje ande tag.

Nu är jag hemma igen
Det var underbart att komma hem
Men om mitt rum var lagom stökigt innan är det kaous nu
Jag läntar efter att vädra ut, städa, bädda rent
Men när jag ser vilken vecka jag har framför mig
Känns det så svårt
För jag inser att tiden kommer tas upp ut av annat
(vilket liv lever jag?)
Lite roligt, ganska mycket plugg men ändå
Jag är tacksam att vara hemma i små staden
vars gator jag kan utan till
vars människor jag känner till
var luft jag redan har andats in
jag längtar efter att lägnta här i från
planera in äventyr och gå i skolan
jag längtar efter att sitta här och skriva skit på bloggen om mitt meningslösa liv
dricka te
allt de dära som till hör min lagom färgstarka vardag längtar jag efter
för tråts alla odds
Ska vi leva så gått vi för mår
Jag vet att värden går i en gråskala
Men jag lovar dig att det kommer bli vår även i år

Äntligen hemma!