Med ivriga telefonsamtal
Jag vetinte om jag har berättat det här förr
Det är något om sparrar
Som finns där på dagarna
Då det mesta kan kännas svårt och omöjligt
Men så faller mörket
För staden
Över huset
Över mitt sinne
Skuggorna blir längre
Men allt känns lättare
Det är något med sparrarna
De försvinner
På natten kan jag få för mig lite vad som hälst
Inget känns genant
galet
Utan helt naturligt
När morgon ljuset når mig
Kan nattens tankar kännas aå långt i väg
Om jag har fått för mig att föra något, ringa någon, säga något
Är det ofta att jag förundras hur jag vågade
"Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa bara en liten lort"
I sådant tanke fick jag i går
Nu känns den så avlägsen
att vi får se hur det hela slutar
I dag har vi idtrotts dag
Jag ska hoppa runt i en gympa sal
och klättra till nya höjder
Det ska bli skoj!
Han som brukade hålla mig vaken om nätterna
Med ivirriga telefonsamtal
Har tysnat nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar