Jag erkänner
Denna mobil är för bra för mig
Vi går inte i hop, det blir bara fel
Jag försöker säga till den att vi kan väl vara snälla emot varandra
Men det går inte, den gör aldrig som jag vill.
Varför är det så?
Det är det här med tacht och det är min bros mobil han är för långt i från mig för att kunna guida mig.
Och jag vågar inte säga till honom att jag redan tappat den i marken.
Söndagar
är ångest, trötthet och något slags glöd i allt ihop
Det är att gå promenader med Milla oavsett väder
Vinden piskar våra ansikter, stjärnklart eller under rosa himmlar
Hon pratar om sina problem och jag säger att det är lungt
Jag pratar om mina problem hon säger det löser sig.
Hon känner mig för väl
Ser frakt i gneom mig
Och jag kanske bara vill för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar