söndag 2 november 2008

Säg mig hur vi bryter isen?

Söndagar blir alltid lite ångest.
Men bara så där lite att det blir ens tunga ögonlock, som gör att jag vaknar och somnar om igen.
Söndagar blir huvudvärk och jag kan sitta och stirra rakt ut i luften i timmar.
Skolarbetet skjuts upp och jag ger mig själv dåliga ursäkter att slippa undan.
Jag försöker fråga mig själv vad jag håller på med, vad jag vill och vart i hela friden detta ska leda till.
Men har inga svar.
Bränner tungan på tee:t och oavsätt vart du är så är du för långt bort.
Må hända att du springer i ekande trappuppgångar, men inte i mitt hus.
Du är alltid för långt bort när jag behöver dig.

Det är kallt nu.
Jag fryser, fryser du?
Vinterrosiga kinder och jag vill gå i dina skor i vinter.
Det kommer bli en lång kall vinter, för mina andetag hänger kvar i luften.
bladen fryser till is och träden saknar sina löv.
Och säg mig hur bryter vi isen?
Hur bryter vi isen?
och samma tanke snurrar ett varv till.

Det är mitt prat och din tystnad som skrämmer mig.
Jag börjar drömma om banala saker
men vet inte vilken öppnings replik, min hjärna letar efter förbrilt
Berätta om ditt liv och säg att jag skulle passa bra tillsammans med dina tapeter.
i din säng och vid ditt köksbord.

Det är ju bara fantasier
tappar mig själv i mellan låttexterna
försvinner in i vimmlet.

Och egentligen undrar jag bara vart du är mina sömnlösa nätter?

Inga kommentarer: