Jag ramlade in på nåt diskotek, sen ramlar jag ut, såvitt jag vet

Efter att ha ätit cupcakes och vin.
Gick vi in till stan under stjärnklar himmel.
Sedan var vi mitt i smeten träffade min bror med vänner och vi skålade för deras resa till Australien.
Känns overkligt att de åker i natt.
Sedan ut på det pulserande dans golvet där de egentligen spelar skit musik men det går bra att svänga höfter och huvud till.
Sedan hur människor blir som ett, du blir yr och knuffas i mellan kroppar.
och hur en person bara kan extistera och försvinna.

Jag tänker på hur det var att gå ut i Göteborg gemfört med halmstad. Jag tänker på musiken, folket, pojkarna.
Men bor man i Halmstad så gör man och i mellan åt känns allt som ett högstadiedico.

Men tiden dansas bort och allt känns som 10 minturer
Jag träffar en kille som diggar 80 - tals pop. En kille som ser ut som Mangus Betner.
Tillslut spelar det Håkan Hellström" Kom igen Lena." Och jag dansar så fort som fötterna kan röra sig, jag skicker med och tänker på Sofie, jag tänker på alla fina konseter vi har dansat till denna och att hon skulle dansat till denna nu. Men att hon är i Mexico och att jag inte har fattat det än.
"sluta dröm om det ljuva livet, VI KOMMER VARA MED OM DET"
Helt plötsligt är klockan 5 i tre jag blir as rädd för en leksaks mus, träffar Halmet och luften går oss bokstavligt talat ur lungorna.

Väl hemma dricker jag te, duchar äter en macka och somnar vid kvart över fyra.
När jag blundar ser jag bara dans golvet och somnar.

En magisk kväll.
Bilder kommer.