Jag vetinte vad jag pratar om, men tror det är onsdag i dag.

"För sent för kärlek ren som snö" sjunger håkan, men jag lyssnar på Anna hon säger att vi använder vita lönger om vi måste det är lätt att förlåta och glömma allt i morgon. Fast på engelska.
Vägen hem i från skolan känndes oändlig, jag känned enargilös. Som om någon lagt tunga stenar bakom mitt bröst ben, som någon blåste ut ett levande ljus inom mig i samma stund som solen gick i moln. Ja, det är kallare i dag, typiskt. Det hade varit trevligt med en blodröd soluppgång.

"Vem som hälst kan avge tomma löften och göra hål på det dem lovar och svär, det är lättare att hålla käfften än att säga som det är" - LW

Alla mina ord känns fel. Jag vet att jag måste skriva, försöka skriva bort kännslorna. Men det kommer inga ord. Det kommer inga prick formuleringar, inga vackra meningar. För min fantasi känns fyrkantig när verkligegheten är så uppenbar.
Allting kommer tillbacka till mig, om och om igen. Slår mig i ansiktet, slår sönder något. Det hänger i luften och det är den bittra smak du har när du vaknar upp i morgon.
Alla tankar far runt och i och med jag skriver vad jag tänker så tänker jag på det som våran psykologi lärare sa och då blir det helt plötsligt så uppenbart.
Jag tror att allt ännu en gång handlar om hur svårt det är att hantera saker när de inte blir som man tänkt sig. Jag tänker att man bore vara expert på det för det blir ju aldrig som man har tänkt sig. Det är väldigt bra på ett sätt och så smärt samt på ett annat.
Har du slutat drömma?

En liten flicka med rosa flick hjälm och blå ögon sa att jag var fint klädd. Det var väldigt fint sagt. Hon undrade vart jag hadde fått mina kläder i från.
vad är det som barn har som jag saknar?

Det handlar om perspektiv, kankse om en forstor vilja och en för liten verklighet, eller en för hård verklighet, eller så handlar det om mina illutioner och på det vis jag bygger upp den av små fragment till stora slått. Eller så handlar det om kännslor som vägrar bli ord.
Jag tror inte att jag kan förklara för jag är så långt i från allt.

Livet i motvind.

I dag har livet gått i morvind. Men jag har varit glad ändå.
Fast vissa saker har varit lite tunga, som att mina nya strumpebyckor har fått tre hål i sig. Som att jag har varit ganska tisdags trött och att jag har haft mens verk så det känns som jag ska gå av på mitten. Jag har ätit äcklig skolmats soppa och cyklat i motvind, vilket håll jag än cyklade åt.
Men det har varit många bra saker, jag har cyklat så mitt hår fladrar fint i vinden, jag har köpt en snygg jaka/koffta medeltidsinspererad på sekundhand, en fin afton väska och fina rosetter. Till bra pris, jag har ätit choklad bolle vilket jag inte har gjort på flera år, det var gott.
Jag har skrattat, suttit på gräs som växer i takt med himmlen.

Jag har lagt av, jag är redan på lov. Inte lång helg utan mer sommarlov, ser ni inte hur vacker världen är. Det är nu vi ska vara lediga, vår är bättre än sommar. Men hur som, jag har svårt att focusera, jag har svårt att sätta mig ner och göra det jag borde göra. Jag har svårt att förstå att det är en hel del uppgifter kvar innan vi når mål.
Jag vill bara sitta i parken hela dagarna.

Så vad händer nu när jag är ledig i så där fyra dagar?
Jo jag ska fika med trevliga personer, Jag ska gå på katthemmets loppis, Jag ska på kultur besök vid tågstationen, jag ska se på teater, lyssna på poetryslam, jag ska förhoppningvis plugga, dricka te, ha pick nick med paj, vin, ost, frukt och annat gott.
Jag ska sova länge utan väckaklocka, och njuta av allt.

"vi satt på gräset som växte i tackt med himmlen, johnny du och jag borde starta upp ett band och låta det explodera i skyn" - HH

Jag erkänner, han är söt och jag är lite smått kär i han, men det är okej.

Två timmar kvar
Jag har äntligen tagit mig
In i en annan värld
Det är två timmar tills dom tänder i taket
Men då är jag inte här

Var har du varit i hela mitt liv
Eller under hela min kväll?
Under klänningen tar hon små kliv
Hon kliver närmre och närmre mig
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand
Men jag ser att hon vet att hon är med i leken
Och jag..      är allt du vill ha

Ta en av mig jag har mycket kvar
Jag har eld om du vill ha
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag

Natten är vacker och månen är full
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag..
Du är allt jag vill ha
Allt jag vill ha, allt jag vill ha
Allt jag vill ha, allt jag vill ha

Håll dig intill mig
Jag vill inte hellre
Va' i nå'n annans hand
Säg vad du vill, det är många kvar
Att tappa bort dig ibland
Alla går långsamt, gift dig med mig
Eller pröva och säg det själv
Känn hur det låter, man kan inte se klart
Längre än ikväll

Ja, säg vad du tror att du tänker imorgon
Men jag vet att du antingen går eller blir kvar
Och som jag sa..
Du är allt jag vill ha

Jag har slutat frysa nu.

Mamma har hela min uppväxt jagat mig med jacka och kofta, varma strumpor, och mössa. Kankse ett par vantar.
För jag har alltid lätt blivit sjuk, jag har alltid haft lätt för att frysa.

Så har det varit även denna höst, vinter. Jag har frysigt. Lager på lager men ändå frysigt ända in i merigen. Och det är svårt att minnas en varm sommar när man skakar tänder i en rengning november. Når vinden blåser rakt igenom en är det svårt att förstå att i sinom tid blir det faktist vår.
För vi glömmer så lätt bort hur tiden tär på oss.

I dag efter jag hade spelat gitarr så slog tanken mig, jag har slutat frysa nu. Vinden blåser hårt igenom halmstads gator. Men jag fryser inte längre. Det är en ny vind, den når inte benmägen. Den kittar huden och fyller mig med liv.
Jag missade bussen, gick ifrån stan och hem. Det var långt och jag pratade med Frida i telefon med var trevligt för solen är så vacker på den blå himmlen.
Men jag är säker på att jag kommer dö av canser, av att jag pratade för mycket i telefon. Antar på något sätt ska man dö, och på något sätt ska man leva.
Men det är en onödig risk att usätta sig för, men väldans trevligt. Så det kankse nästan går på ett ut.

Vi masserade varandra på dansen. Hur härligt som hälst, tack jossefin. Nu är jag expert, vilket känns bra, det var väligt enargifyllande. Även om mina musikler efter att ha bärt en gitarr igenom stan känns lika stela igen. Men men.

I dag har jag köpt en liten proslin figur. Det är en tjej och en pojke som pussar varandra. Under står det "övning ger färdighet" Den var ganska dyr, men söt. Jag slog till, pengarna går till välgöranhet och så är det ju. Övning ger färdighet, vad vi än pratar om så stämmer det.

Nu lyssnar jag på Elivs, jag ska dansa in på toaletten och borsta tänderna.

Novell. Elefantpojken och Prinssesan.

Hon drar fingertopparna utmed linjerna, följer konturerna. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de tar henne till nya dofter och tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.
En fjärilsvinge trasslade sig in i hennes mörkaste snår och fastnade i hennes medvetande som en sång.
Han håller sin vänstra hans över hennes tunna ögon lock, sätter snurr på jordgloben. Hon ler och följer med linjerna, följer konturerna. När den stannar av läser hon ”Bangalore”. Ler han vackert med ögonen innan han börjar berätta om Bangalores mysterier.
Han säger att i Bangalore smakar luften curry och att regnbågarna har färgat himlen. Han berättar om elefanternas stäva hud och undrar om hon inte kan höra vilka sånger fåglarna sjunger. Han frågar om hon inte hör att ljust i dag hur de sjunger hennes favorit sånger?

Han berättar om den prinssessa som levde högst på en berg topp i ett växt hus och där växte de vackraste solrosor som man kan tänka sig. Prinssessans berättade att hemligheten var att det egentligen var vanliga röda rosor. Men när det hade vuxit upp på bergstoppen hade det blivit inspirerade av solen. Och blivit förvandlade till solrosor. På dagarna tog de vara på solstrålarna och på nätterna lös det som lampor och glittrade som det renaste guld.

Sedan berättade han om pojken som bodde i byn nedan för bergs toppen. Om pojken som låg sömlös för han inte kunde se nog på prinsessan om nätterna såg hon ut som en ängel ifrån solrosornas glittrande sken. Han hade aldrig sett något så vacker i hela sitt liv och han hjärta slog slag liksom en hård trumma.
Han skrev ett brev till prinsessan där han berättade om att han ville räkna hennes solrosors blad. Han ville dricka hallonsaft med henne högst på en bergstopp.
Sedan kunde han inte komma på något mer att skriva så han nämnde att han jobbade med att föda upp elefanter och att hans favorit elefant henne Aron och var 6 m lång och att han gärna ville ta med henen ut på en elefanter någon dag.
Han under tecknade brevet med elefantpojken för han kunde aldrig komma ihåg hur han stavade sitt eget namn.

Nu var det största problemet att elefantpojken inte visste hur man skickade brev till prinsessan på bergstoppen.
Så kom han på det en dag då fåglarna flög högra än någonsin.
Han tog sin hov och sprang ut på ängen, tre hela dagar sprang pojken och jagade fjärilar. Han samlade dem i en burk och när han hade fångat precis 41 st. Svalde han dem hela en efter en. Tillslut hade han svalt så många att det kittlades i maggropen i maggropen och sakta, sakta lyfte han emot himlen.

Hon satt utan för sitt växt hus mitt ibland alla solrosor och hade en grön vatten kanna vid fötterna. Med bultande hjärta och svaga knän öppnade elefant pojken munnen och lät de 41 fjärilarna flyga ut.
Han landade på marken med en liten dunst som fick flickan att kolla upp och möta hans ögon.

En hård smäll får han att för ett kort tag att sluta berätta. Han flackar oroligt med blicken. Sedan skrattar han nervöst och tonerna av hans skratt klingar än.
Hon måste peka på jordgloben och sedan frågor hon försiktigt vad hände sen?
Han rycker till som om hon störde hans tankar. Skakar lite på huvudet och försätter.

Så fort flickan fick syn på elefant pojken förstod hon att det var något speciellt med honom. När hon läste hans brev som var skrivet med otydlig handstil gick han runt i hennes solros trädgård och räknade blommornas blad.
Prinssessan frågade om fick bjuda honom på ett glas hallonsaft och det fick hon gärna. De satt där upp på berget under tiden vandrade solen på himlen.
De sätt där tills stjärnorna tändes och solrosorna spred sitt glitter sken över dem. Då frågade prinsessan elefantpojken om han viste vad kärlek var?

Pojken såg ner på sina små händer och satt tyst länge innan han sa.
Jag har en elefant som hete Aron, jag vet sa prinssessan jag läste det i ditt brev.
Elefantpojken fortsatte, trots att han är den enda vän jag har. Så känner jag att jag hade kunnat lämna honom bara för att få stanna hos dig och räkna dina solros blad hela livet.
Bara för att få se hur vacker du är i ljuset ifrån dina solrosor. Jag är inte säker, men jag tror att det är det närmsta kärlek jag har kommit.
Då böjde sig prinsessan fram och pussade honom på munnen sedan sa hon. Visst ska du få räkna mina solros blad resten av ditt liv. Du får göra precis vad du vill bara du aldrig lämnar mig. Och jag ser fram emot att få träffa Aron. Han kan få jobba som personlig vatten kanna åt mina solrosor.
Vilken bra idée sa elefantpojken.

Sedan slutade pojken att berätta om prissesan och elefantpojken.
Vad hände sedan? frågade flickan.
De lever lyckliga i alla sina dagar så klart sa pojken.
Kommer de för alltid älska varandra? frågade flickan.
Ja, de kommer de göra och Aron kommer älska sitt jobb som personlig vatten kanna.

Ska vi snurra jordgloben en gång till frågade flickan.
Gärna det sa pojken och la handen över hennes tunna ögonlock.

Utan för fönstret faller bomberna över ett orolig Irak.
I ett hus sitter en söndrig pojke och flicka . Hon drar fingertopparna ut med linjera följer konturerna på jordgloben. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de hans beskrivningar av nya dofter tar henne in i en helt annan sagovärld än hennes egen sönder bombades tillvaro. Tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.

Söndag.

Rävfens album har snurrar runt i min cd spelare.
Annars har jag varit enargi lös i dag.
Antar att jag tog ut så mycket enargi i går.
Jag har städat mitt rum jätte långsamt, läst
bloggar, jonglerat, grillat för första gången,
nålat i en klänning och druckigt te.
En härligt lung söndag som påminner
mig om att det är skönt att man annars alltid har så mycket
att göra.

Mitt rum var kaous i morse, jag viste hur jag skulle börja för att se ett slut. Det låg
grjejer överralt och omöjligt att nå sängen utan att trampa på nåogt.
Men med ny musik i högtalarna känndes det lite lättare.

"Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du"

För jag har tänkt en massa i dag, utan att veta vad jag har tänkt på. Det flyger för bi i huvudet på mig. Men jag vet att jag tänker på dig ibland. Men att jag inte vågar
erkänna det för mig själv.
För visst är det söndag, och visst är det lite svårare att vara människa på söndagar.
Söndag blir måndag, men denna veckan kommer att vara kort. Vilket känns bra.

Jag har nog inte mer att säga. Tack till Lollo som hjälpte mig med bloggen.

Sparkcykel äventyr och dans på stan.

SPARKCYKEL ÄVENTYR AVKLARAT.
Hitta dina drömmar innan du glömmer dem.

Nu har vi genomfört det som jag och Sofie så länge pratat om.
Vi har sparkat oss ut till tylesand på en sparkcyckel, fikat för att sedan sparkcyklat tillbacka.
Det var tufft, men inte alls så jobbigt som man kan tro. Det gick lättar än väntat, även om benen känns stela.
När vi började gå emot stan kände jag att det här skulle aldrig gå! Men efter att ha börjat gick det som en dans. Det tog oss ca 30-45 min att sparkcykla ut till tylesdand. Det är ca 8km dit och ja 8 hem så klart. Vi utgick ifrån Halmstads slott det var både start och mål.
Det var roligt ett riktigt äventyr.

Bilder.

Hemma hoss sofies biluppfart. Innan vi tag oss iväg.

Framme i tylesand.

Det tyckte vi var toppen!

Väl i mål i stan igen, gick vi och köpte glass.
Ny favorit. Jordgubb konjak.

Så vi satt där vid kyrkan och pratade om livet och om hur långt vi sparkat, och hur fula vi var i våra kläder och hur skabbiga vi var. Och att det egentligen inte gjorde så mycket.
Hörde vi tonerna av rävfen och sprkade dit och skrattade samtidigt. De spelade där vid kappbahl och folk stod och lyssnade, till den fina musiken. Vi kom lite sent. Men sedan började vi dansa, i våra träningsoveraller. Jag förstår inte varför inte fler dansade, vad är folk rädda för.
Det var härligt att ännu en gång dansa loss till deras fina musik, och jag hjulade på gatan.
Så fick jag möjlighet att köpa deras alum och få det singerat. Fin fint!
och efter de hade fått testa våra spark skyckar, vi hade berättat vad vi gjort i dag, och tagit i hand, och pratat gav vi oss hem åt igen.

Vilken dag, vilken dag.
Än är den inte slut, jag ska snart hem till sofie igen med frida, vi ska sy, se på film och kankse spela spel.

Sammanfattning.
Allt går om man vill, även sparkcykla i två mil går. Du borde dansa varje gågn du känner för det. Bry dig inte om vad folk tycker. Vad vinner du på det?
Umgås med människor som får dig att bli den du vill vara!

Vilken härlig drag tralla tralla la!

(Jag spelade in dem när de spelade på stan, hoppas det fungerar)