Vi tog bilder med sofies kamera, de kommer.
Om ett tag eller så.
Mina föreldrar sa att det var idoti, att det viktigaste just nu är att jag blir frisk innan England. Det var då jag förstod att de vetinte hur fint det är att vara på live konserter, där musiken går rakt in i hjärtat. De vetinte vad det vill säga, när man har lyssnat på text rad, efter text rad i år att äntligen få höra vad artisten tänkte om den text raden.
Och nej, jag är inte helt frisk, och ja det tog lite på mig.
Men det var värt det.
I går tåg jag ett tåg, som tåg mig till Göteborg.
Kontrasten ifrån mina dagar i ensamhet och sjukdom, till stora gatan och massa folk var påtaglig. Jag tänke att så här är det nog alltid i London. Gillade att vara en i mängden.
Hon gick på scenen och började med låten "I wonder who is like this one". Melodierna var pricksäkra och träffade mig. När lund pianot kom, tänkte jag på när jag och erik låg i min säng och jag slutade kyssa honom bara för att han skulle höra pianot, tror jag fick spela den två gånger i rad. För det är ett fint piano.
Sedan kom "the quiz" och jag tänkte på alla pojkar jag alltid tänker på när jag lyssnade på den, 2006 som egentligen kanske handlar om mig och alla jävla år. 25 days som handlar om denna våren, sedan när hon sjöng "all i know it´s something new this year, it´s something new real near" och jag sjöng med i den text raden med en inlevelse som lam slog hela göteborg.
Konserten var fin, himmlen var vacker, och jag var lycklig att jag var där.
I dag när jag vaknade tyckte mamma att jag såg mycket friskare ut.
Va vad det ja sa
Man blir friskare av att gå på live konserter.
Så engkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar