De band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.

I dag började jag packa till London.
Lite mer på riktigt än förut.
13 kjolar, 14 koftor, hur många strumpebyxor som hälst.
Allt ligger på ett bord som vi brukar ha på fest, vill lägga upp allt så jag kan få en över blick.
Det är svårt.
Med 15 kilo ska jag packa ner mitt liv.
Det blir the best of och tacka gud för att man kan skicka lådor med kläder och grejer.

Och fast jag packar, planerar, skriver.
Så känns det inte alls på riktigt.
Inte alls.
Det känns tvärt om, himla overkligt.

Men det la sig ett lugn nu när jag äntligen börjat packa.
För i huvudet hade jag nog gått igenom det 10000 gr om.

Vi tar oss en sak i taget.
De band som binder mig här binder jag långsamt upp.