Julafton, jag ska aldrig glömma hur det känns.

Julafton, för dig ska jag alltid vara barn,
för dig ska jag aldrig glömma hur det känns.

Den 24 December.
Julafton.

När jag var liten var jag så spänd att jag vaknade flera gånger under natten, tidig morgon tassade jag ner till mina föreldrar och frågade om vi inte kunde gå upp nu. Att jag var hungrig, att vi skulle äta frukost. Men egentligen handlade allt som de där paketen som låg i min julstrumpa, kankse något under granen.
Allt handlade om världens längsta dag, innan kalle anka. Om all spänning i blodomloppet, allt som jul handlar om.
Kankse är det så att julen bor i ett barns ögon.
I så fall ska jag aldrig bli vuxen, för visst har jag kunnat sova i natt. Men kännslan, pirret ligger i blodomloppet, i maggropen.
I dag väckte jag inte mina föreldrar med att fråga vid fem på morgonen om vi ska äta frukost.
Men när jag öppnade mina morgon packet kunde jag lik väl varit 8 och inte 18.

Det är mycket som har ändrats sedan jag var 8 år.
I dag var det bara jag som vaknade upp med mina föreldrar, och detta är en dag då jag önskar att min storebror i Australien bara kunde komma hem. Lite, lite, bara ett par timmar. Så han kunde dra något skämt, ge mig något jag inte vill ha, krama mig och skratta. För denna dagen saknar jag honom.
Men samtidigt så glad att han är borta för att han är i australien och det är därför han inte är här. En helt okej anledning att inte vara med på julafton. Jag hoppas Hanna och anton har en fin jul de med.

Den ända snö jag får i år är snön i min julkula.
Det är lite tråkgit men, man kan nog inte begära mer om man bor i södra sverige.

I dag träffas stora släckten hos min syster med familjs stora gula hus. Utan julgran, i och med lillkillen inte kan låta sådant vara. Men med mycket julstämmning, äcklig jul mat, högaskratt och sjunga snappsvisor jätte högt som min släckt är exparter på.
God jul på er! Hoppas tomten kommer med många fina paket till er.