lördag 6 december 2008

Det handlar om stjärnklara himmlar och förlorade hjärtslag.

Det handlar om stjärnklara himmlar och förlorade hjätslag i skenet i från en gatulampa.

När jag lämnar hans lägenhet en tidig lördags morgon efter för lite nattsömn så skiner solen in igenom hans fönster.
En vänlig man pratar med mig vid övergångsstället, han säger att man inte kan stå där och vänta. Och jag tänkter att han har rätt.
Man kan inte vänta på saker som på går här och nu.
Halva natten har jag lyssnat på 80 tals musik, och det var inte alls dumt. Jag ska aldrig mer prata skit om 80 tals musik.

Jag är fylld av en alldes fin kännsla.
Som det inte finns några ord för, och så är det rädslan att förlora något så fint som man aldrig hade.
Men vi lever nu, och filmen 21 tycker jag att alla ska se, må den vara lite amrikansk. Men den handlar om att ta chanser.

Det finns platser kvar i vintergatan, som vi aldrig får se.

Inga kommentarer: