.

jag har rött avskaft nagellack. När jag sover tar drömmarna mig in i dig, dit verkligheten aldrig tycks nå. Men ändå en skavande kännsla mellan revben, en kännsla jag inte kan förstå.

Så där en helt ovanlig måndag, vanlig och en dag kommer jag har glömt bort allt som hände i dag. tror jag.

Efter att jag försovit mig var pulsen hög och ögonen ny vaket morgon trötta. Med nytt tidsrekord swichade jag till skolan, i solsken.
Alla skrattar atumatiskt till samma dåliga skämt, så bryter vi isen. Jag äter skolmaten utan att tänka, minst smärtsamt så.
Efter pilates boll och meditation på dansen belv vi som nya människor. I ett ögonblick fanns bara andetagen. Det slog mig att det är lyx att springa runt i en dans sal och leka boll lekar. En lyx vi inte uppskattar förens vi står där med studentmössan i handen. Tänk det är inte många vuxna människor som får har det så kul som vi i en dans sal. Ändå har jag svårt att se det på det viset när jag springer runt. En dag kommer jag vara glömd där.

Under dagen har storslagna planer planerats den den 6 juni, lösrykta. Mest för att få en överblick över om våra plånböcker pallar trycket.
Jag hittade en bok där alla (nästan) yrkan stod, beskrivning vad man gör, hur man blir det, och vad man tjänar. Antar att det är någons jobb att göra sådana böcker, bra tycker jag. Även om jag inte blev klokade vad jag vill bli. Det ordnar sig med tiden.

Jag sycklade fram och tillbacka i från gitarren med gitarren på ryggen. Tänkte på Emil Jensen som cyklade hela sverige runt på det viset.
Länge än till Norrautmarken till city och tillbacka blir nog aldrig min turne. Det är varmt och tungt och stelt att ha en gittar på ryggen när man cyklar. Man känner sig osmidig. Men snygg.
Nå ja. Nog pratat om det.

Söndag.

Aldrig har mina ord kännts så trög flytande som i dag när jag hade tänkt att göra klart min italenska uppgift. Skriva två A 4 om mig själv. La mia storia! Tjusigt varre, tyvärr helt hopplöst. Men jag klarade det! Det tog oändligt lång tid, det tog enargi och huvudvärk och det gav mig itrretation, rastlöshet och spring i bena.
Jag städade rummet som paus och nu kan jag säga till mig själv "jag har skrivit två a 4 på italenska" Utan att fatta det är sant. Jag vill inte läsa igenom det, se alla fel. För det är jag övertygad om att en italienare knappast skulle fatta alla mina felaktiga meningsuppbyggnader.

Sedan åt vi lunch i solen, jag la mig på en filt och lyssnade på sucka mitt hjärta men brist dock ej, jag kan lyssna på den hur många gånger som hälst. Mark levengood har så många fina påänger och så fin röst. Jag är svag för finlandsvenska och vart det kommer leda till får framtiden avgöra.
Sedan pluggade jag manus, grävde runt i jorden och hittade massa gråsuggor som ger mig rysnigar och försökte plantera vackra solrosor. Hoppas att det är det som kommer upp och inte något annat. spännande!

Det är en sakt en månad till skolavslutningen till det har jag skräckblandad förtjusning! Jag vill inte våren ska ta slut. Jag vill leva i körsbergsblommornas tid för alltid. Sedan om man tänker hur mycket jag ska göra på en månad, herregud. Det ger mig svindel!

Jag och milla vandrade i solnergång och njöt över hur vackert allt är! Vi pratade om vårkännslor och pirr och porr.
Känns som jag har varit ledig en evighet, back to bussnes i morgon. :)

Fredag & Lördag.

Fredag.
Jag och Milla cycklar till emaus och Milla köper en vacker klänning som jag hittade som jag nu ångrade att jag inte köpte. Vi vandrar runt i stan innan vi ger oss hem. Vi ligger i timmar på en filt på gräset och njuter av livet, vi hör fåglar sjunga. Vi fixar mat, och cyklar och ser Jam all stars i folkethus. Det var en bra föreställning med många skratt och många tankar. "Jag måste raka mina ben, det har gått för långt" "jag gillar inte fläsk förle de fastnar i tändera, jobbigt att få bort"
Det blev falskt brandlarm och barnbil och stjärnklara himmlar. Jag tänkte på dig då, tänkte att undra om du tänkte på mig och jag frös för min kjol var kort. Åt mat mitt i natten och vandrade rastlöst utan att kunna somna.

Lördag.
Kyckling wok på en bygga och solstrålarna glittrar som guld i nissan. Våren lyser i våra ögonen pratar om livet. För att sedan lyssna på poeten Emil Jensen. Och hans cyckelturné som han gjorde förra sommaren."En mur är bara en bro på högkant"
Insperande, klockrent och uppslukande. Det känns som man själv borde göra en cykelturne någondag.
Sedan cycklade vi invidningen av kuluturhallarna och jonglerade, lekte med cirkus tallrikar och diablo. Där hade jag kunnat stannat i timmar men vi cyklade hem och gick en vacker vår promenad igenom skogen med hunden Alice.
För att sedan lyssna på Emil jensens föreställning. Oh vad bra, fängslande, och imsperande.
Smak prov.














Sedan var jag och sofie på poetryslam finalen, lamt, dåliga konfranserier men ändå blir man imponerad av poeterna. Hon som vann var en värdig vinnare, efter middnat cyklar vi hem i ett nattligt möker på himmlen lyser stjärnorna.

Världen är sne.

I går såg jag det dära unicef galan med humor. Varje gång man ser något sådan förstår man hur sne världen är. Det går inte att föreställa sig, man ser bilder på tv som man inte vill ska vara sanna, men det är verklighet.

Varför våldtar man en tre årig flicka? varför skär man sönder någons underliv?"De jävlarna borde sjuktas" Jag känner mig så hjälplös, de ber om pengar och jag får mår inte ringa det dära nummret.

Jag såg på en dokomenteär att bistånd sällan hamnar i de rätta fickorna. Det är en dålig bortförklaring. För jag tror att det är annulunda med uncef. De kan av bryta ett krig för att gå in och vacksinera barnen, för var enda unge.

Världen är så otroligt sne, så otroligt fel. Jag blir så otroligt rädd för människan, vad är vi egentligen kababla att göra? Emot våra egna barn, med människor och vänner?
När en föreldralös pojke får stå på egna ben när han är 5 år, hon får söka jobb, fixa mat och boende. Han är fem år när han skulle klara världen helt själv. Ingen som håller om, ingen tårkar tårar.
Hur ska jag kunna förstå hans rädsla när jag alltid har fått allt jag behöver och mer där till. När jag ser sådana här program kan jag fyllas av hopp men nästan ännu mer hopplöshet.

Du har ett val, antingen gör du nåogt, eller så gör du inget alls.

Världen ligger helt i dina händer.

"Snurra min jord igen.
För allt vi drömde en gång."

Jag vaknar av att renget smattrar emot altanstaket. Det låter fint, jag ligger kvar i sängen, lyssnar på musik.
Dricker oboy till frukost lyssnar på Anna ternheim och pratar i telefon.

Cyklar i väg till kattfoten för att gå på loppis och denna fina jordgob köpte jag för 4 guld pengar. Ett riktigt fynd som jag länge längtat efter. Jag älskar låta fingret strycka över kontineterna, över städerna. På det viset kan jag drömma mig bort till främmande kontinenter. Det är en häftig kännsla att hålla hela världen i sina händer. Ganska stort ansvar.
Land gränserna är andra, men världen är den samma.

Det rengar så vackert i dag.
Det rengar på det viset som det alltid borde renga, men så sällan gör.
En dag för alla reng älskare helt engkelt.

Jag dricker grönt te, hör hur renget faller utanför och hur den sjöler bort oron och ger liv. Lyssnar på kent.
I kväll är det köppizza, humor kväll och min underbara milla. Fin kombintion.

(Jag borde plugga.)

Valborg.

Skål för våren!
Även om det var lite kallt var det jätte mysigt att sitta vid nissan på en kaj och äta god paj, vin, brie osr, salta kex och blåsa såpbubblor.
Det rengade inte, men blåste lite kallare. Men det var härligt att se hur fint elden glittrade i folks ögon. "Det var länge sedan någoting brann, i alla fall nära mig" - LW
Jag har så länge längtat efter att ha pick nick på det viset, med rutig filt och trevligt sällskap.
En fin kväll, vi åkte på nya villovägar på en buss och träffade ett glatt tjej gäng som skulle till pepace and love. När jag läser på Peace and loves hemsida fylls jag av förväntan. Något att se fram emot.

Nu har vi alla hälsat våren välkommen.
Nu är det körsbergs och klänningas tid. En tid då våra hjärtan slår helt nya rytmer.

Bilder.