Om kosten att rädda liv, med sina bara händer.

I dag har jag lärt mig att rädda liv med bara händer. Jag hoppas att jag aldrig behöver använda det, men det finns ett hopp om att kunna hjälpa, så om det bara är att säga några läkande ord så får något öppet sår att läka så har jag stillat den indreblödning som finns inom mig ibland blir så uppenbar.
Kanske kan jag se en vilja att spändera tid i ett rött kors tecken.

Förutom det så har jag gjort det som alla andra svenskar gjorde i dag. Sett på fotboll, min syster sa hela tiden att jag kunde byta plats, men den, eller den så att det såg berättre om jag inte var intresserad. Jag är inte intresserad. Egentligen så bryr jag mig faktist inte alls om sverge förlorar alla matcher eller vinner alla. Jag har svårt att bli engagerad att jag skicker nej! ja! och suckar och ger kretik till en tv som inte hör.Egentligen vill jag bojkotta för att inte stödja den branchen då killar får pengar för att jaga en boll, och blir sexxymboler. "hunka mig gul och blå" var rubliken i expressen, där hade det rankat svergies snyggaste fotbollsspelare och erupoas. Jag måde illa och blädrade vidare. Men det berör mig, det stör mig och jag stödjer dem. För jag ser matcherna, kankse är det för alla andra gör det, kanske något annat. Om någon känner att bojkotta tillsammans med mig nästa match hör av er, jag är på det mesta föutom se på fotboll.
Men jag kan inte hata det för då hade jag ju inte sett det, det är något någonstans som inte stämmer.

Jag är trött, hade svårt för focus i kväll. Spillde ut kaffe och klagade kanske lite åt allt.
Onödigt. En tanke har snurrat i huvudet, som runt och runt i huvudet igen. Den håller mig vakne på nätterna. Onödigt.

Dagens låt.
(när jag berättade om min dagens låt proget för någon sa någon att jag kunde länka låtarna på bloggen. Att det alltid var trevligt att få tips om låtar när man läste bloggar. Jag minns inte vem någon var och det kan jag verkligen störa mig på. Om någon läser, hjälp mig)