Framåt är bakåt, bakåt är fel.

Lyssnar på Fransk musik, förstår inte alls vad de sjunger om egentligen. Men det låter vackert och de får mig att drömma om kullestensgator, 20 tals klänningar i fina färger och tyll som bara hänger i min gadråp och väntar på det rätta ögonblicket. Jag drömmer om bakgator i Paris berusad på skratt, full på vin.
Ibland tror jag att jag skulle ha läst franska om jag fick leva om mitt liv, när jag får tid över ska jag se en lång fransk film, där vackra flickor kysser fina pojkar under stjärnklara himmlar. Om blommiga tapeter och brev där alla världens hemmligheter rymns i.
Om jag får tid.

Ska jag skapa något kreatift, kanske platera mina solrosor, ge dem en ärlig chans och lite mer vatten. Låta de växa upp som solar emot den blå himmlen. Dessa dagar då vi dansar fram längs grus vägar som dammar.

I dag åt jag frukost, jag blev förbannad, men det syntes inte. Det fanns där inom mig som ett växande svart flytande bläck.
Jag blir så trött på alla roller i mellan människor, hur man ska vara för att vara någon och hur någon saknar hjärta och hjärna ibland.
Jag blir trött på hur folk väljer mönster i stället för sin egen väg. Vi är alla rädda, darrande barn som sluter sig till gruppen, vill bli som gruppen, vill vara gruppen.

Sedan vi, andra som simmar uppför, som ifråga sätter och drar konstiga liknalser för att förklara filosofiska teorier. Liknelser med bollar och massa trådar som drar åt olika håll, men hur vi än drar dem, så drar vi åt samma håll. Framåt är bakåt, bakåt är fel.
Eller liknelser med livet som en ketchup flaska, folk skrattar. Jag förstår inte det roliga men ler.
Ljuger folk, eller tror det naift på något som inte finns?
Ibland vill jag vara gandi in svept i ett lakan och få människor att tänka om, eller ialla fall tänka ett steg längre.
I slut ändan tar det aldrig slut, det forstätter i nya vägar.

I dag fick jag höra att en känd bloggerska såg sliten ut i verkligehten. Då blir jag trött. På dessa dagböcker där vi öppnar våra tankar, liv och kännslor. De som lyckas låter sitt liv bli såpbobblor som andra drömmer om. Gudar som berätarr vad som är moderiktigt och vad som inte är det, det bästa av allt, tillslut glömmer människor att de faktiskt bara är honosapiens av kött, blod och hjärta som vi andra.
Blogg har exploderat och jag är en del av explotionen, konstigt nog.

Jag har vandrat runt på loppis, köpt en fin väska, i morgon ska ett 50 tals skriv bord i tik inkasseras.