Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

I morgon har jag sommar lov.
Det är knasigt och alldes underbart. Det var så länge sedan så det känns som jag har glömt hur man gör.
Mornar insvept i täcke och en kopp kaffe i från de svaga sol stålarna som orkar leta sig igenom mina persienner. Jag har glömmt varma dagar i sol svala nätter utan slut och dagar då jag gör inget alls. Folk säger att det är mitt sista sommarlov, jag ser det inte så.
Jag kan inte fatta det, detta skolår har verkligen varit tufft och ibland inget alls. Trean känns som en lek, med intressanta ämnen.
Så många vägar vandra innan dess.

I dag skickade jag i väg ett brev som jag skulle ha skickat för månader sedan. Det har legat i min byrå längst ner i lådan ihop klistrat, som en påminnelse, som en knut i magen och ett gnagade samvete.
När jag slöt igen det kuväret och skrev adressen förstod jag att det för alltid var ett hej då. Ett avsked för livet, om det inte blir så där ironiskt.Jag hoppas att det kommer fram.
Det finns inget kvar nu, inte mer än allt de där som bor i min bröstkorg. Längre bort än så här kommer jag inte.

Ibland brukar jag tänka att jag önksade att jag knde en pojke som skulle ge sig ut i världen. till nya gator vars namn man inte kan, till nya språk och andra glittrande ögon.
När han fick tid över skulle han skriva långa handskrivna brev, han skulle berätta om New Yorks stjärnor, dofter och glitter. Dess bakgator, secund affärer och avgaser.
Han skulle berätta om människormöten, personerna på bussen och citera musik och långa romaner.
Nästa land ett nytt brev, kanske om paris viner, indiens mat, och kinas kulur, om körsbergs träden i japen och havets sus i grekland.
Mitt liv skulle vara som vanligt, förutom de dagar då handskriva brev med främmande frimarken hittade till min brev låda.
varje brev skulle avslutat" When I am finish with this, I will come back for you"
Jag skulle förvara breven i en låda eller under kudden och igenom hans bokstäver skulle jag resa världen runt utan att lämna mitt flickrum.

Jag läste det i en dam tidning en gång när jag fikade. De hande träffats på en fest i en taxi hem, hon sa att han kan skicka hans dagboksanteckningar till henne. Två månader senare fick hon ett brev, så fortsatte det i två- tre år. Utan att de träffades.
Under tiden hade hon ett annat förhållande, när de tog slut träffades de. Nu är de gifta och har barn, de har sparat alla breven.
Sådant är fint tycker jag.

Brev är finare än alla mail, facebok,blogg, msn och allt i världen.
För kärlek, det är ett brev skikat tusen gånger.