Fingertoppar emot solbrun hud är all eletrisitet man behöver, för ens hjärta ska få den återupplevnings elchocken och börja så. Oregelbundet, och svagt. Men ändå, slag, slag, slagslag och slag, något storslaget ligger i luften denna sommar kväll känner ni det, en obeskrivlig kännsla jag inte kan förklara. För egentligen fattar jag ingeting.
Jag har sytt mig i fingret i dag, det låter varre än vad det är. Reslutatet blir en rutig festivalkjol med gömd ficka. Den är inte lika snygg som jag tänkt mig och jag tror att det finns en risk att jag ser ut som mormors gammla distrasa men det är inte fy skam. Jag är stolt, det tog svett, blod för att sy den. Inga tårar, i morgon ska jag fixa knappen.
Jag har börjat läsa boken "änglar och demoner" Som flera tussen andra, jag har ätit jordbubbar och sett på filmen "en ung jame ousten" (eller hur det stavas) Tillsammans med Hanna. Den var så där olyckligt romantiskt, så man bara suckar när den är slut.
Jag har träffat en söt pojke, vi tog en fika och titade på båtar samtidigt pratade vi om att det är en bra idée att han ska bestiga berg på skoltid och om brev som kommer bort någonstans mellan Rom och hans hus. Sådant är konstigt.
Vattnet avspeglade en verklighet, när vi låg på mage såg jag fiskar, och himmlen i vattnet. Sådant är fint. Fick en otrolig lust att skriva flaskpost och ska göra det så snart jag har möjligheten.
Jag är rädd att två steg fram leder till tre steg bak. Två steg fram och fem steg bak, Eller är det så att framsteg, bara kan vara framsteg och aldrig baksteg?
Dagens låt : Vinter över ån - Lars Winnerbäck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar