Festival.

Det är vi som går året runt med Mp3 i öronen för att ta in musiken med varje hjärtslag. Det är vi som hör bakom orden finns det ett budkskap i musiken som vi lever för. Vi om har musiken som bästa vän, följeslagare, älskare och räddare i nöden. Som åker på festival.
Jag har precis kommit hem i från Peace and Love 2008 i Borlänge

Festival innebär att man dricker Rosé vin ur en skogsmulle kåpa, det innebär att man pratar med fler människor än vad man minns namnet på och konversationen burkar bli:
- Lovisa, Halmstad. Vilka band ska du se?
- (någon svarar några band man knapt hört men nämner kent)
- Jaha okej, nej de gillar inte jag. Men vi ses på kent.

Sedan dansar man vidare, får sin peace and love cd spelad i en dålig cd spelare. Sjuger falskt dansar och ser hur månen lyser, hur stjärnorna sitter på himmlen och hur ljust det är i dalarna klockan 2 på natten.
Man somnar så fårt man lägger sig ner, man fyser lite på nätterna men det gör inte så mycket. Man upplever hur fint det kan vara med svagt reng på tält duken när man ligger där med Sofie och citerar musik och pratar om livet.
Man vaknar upp och kravlar sig ur tältet och inser att man bor på en soptip.

Refelktion. På pece and love var det svårt att se var tälten började och var de slutade. Jag tänkte att detta var typiskt den moderna människan att bo i tält, gå på baja major för att komma bort i från lyxen. Det kunde varit en flyktig förläggning, vi gör det för skojs skull. Andra på andra platser på i världen för att överleva. Det finns en skinad. Festival är som en stort dagis för vuxna barn. Det är både bra och fruktvärt patitiskt. Efter oss städer somalier som pratar dålig svenska. Bara för att vissa är för lata för att plocka upp sin egen skit. Under vilka förhållande då undrar jag?
Slut på Reflektion.

Det som jag inte var beredd på var denna eviga trötthet. Efter en vecka i tält är man trött på ett underligt vis. Jag somnade oftast så fort jag la mig ner, jag somnade i parker medans jag väntade på att konsteter skulle vara, vaknade och undrade var jag var? Och hur alla människor kommit dit.
Det var aldrig tyst, låten "vilken härlig dag" har jag hört miljontals gånger, folk drack öl till frukost.
Jag fyndade på loppis, två klänningar, ett förkläde, och en liten antecknings bok. Vi lade den ena lyx middagen efter den andra, och lov prisade storm kök med gasål!
Lyssnade på när Winnerbäck pratade i p1 sommar, och plockade pant burkar. På detta vis fick vi pengar och träffade folk, 300 kr tjänade vi totalt + små pengar. Vi köpte världen dyraste pizza och njöt av riktigt god mat och tystnad. Lockiga pojka, cigaretter, vin, flickor med fina väskor, kall duch, hålla hand, skratt, trötthet, sena nätter.

Konserterna var obeskrivliga.
Vi dansade, sjöng och log. Våra hjärtan slog och jag tänkte på dig.
Band jag hörde:
- Billie The Vison and The Dancers
-Caesars
-Cansei de ser sexy
- Devotchka
- Elias and the Wizzkids
-The Hives
-Håkan hellström
- Hästpojken
- Kapten röd och majoerna
- Kent
- Kristian Anttila
- Lasse Lindh
- Melissa Horn
- Miss Li
- Nationalteatern
- Stefan sundström
- those dancing days
- Thårström
- Loke Nyberg

kent var osalgbart finast, bäst och allders alldes underbart.

Tågresan var upp och ner var båda oändliga, bedövande studer i tågkuper blev jag uttitad av folk som aldrig sett mig.
Borlänge i sig kan man vara glad att man inte bor, Festivalen var hur fint som hälst och ett tips till alla som känner sig manade för utmaning och nya äventyr.
Det var något fint som jag kommer bevara närmst hjärtat och minnas hela livet.

Tack till alla er som gjorde min upplevelse så fin.
(filmer och bilder kommer snart)