"Du kankse sa något som ingen alls förstod, som du ångrade men som du ändå sa. Du kankse gick ett steg för långt för de försoffade att de inte såg att de var bra. Du ville ändra på dig själv och på din värld men fick oförvilligt se att den var seg, Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg"
Blommorna stäcker sig emot hommlen, öppnar sig och var upp varje solstråle. Jag vill vara som blomman men jag läser psykologi inom hus.
Busschafförer röker, luktar illa och kör för fort. Om jag itne hade haft ett månads kort hade jag cyklat, jag längtar efter cykla. Fladdra för bi människor.
Lätt att vara efter klok.
Jag tappar tråden och pratar om bollar med snören, egentligen vill jag få fram att vi är del av något stort och att de mesta faller sig naturligt. Men folk säger att jag är djup och förstår inte min boll som egentligen är det svenska språket.
Jag menar ingen boll, men det känns som en.
Kanske är det för jag är trött, sov så lite i natt. Fick för mig så mycket och borde ta tag saker.
Låtar jag innan fått undvika för det har smärtat så, kan jag lyssna på nu. När jag hör texterna tänker jag att detta ska jag lära mig att citera. Men glömmer bort orden lika fort som de kom.
Jag tror att det är ett framsteg "Sen du har varit här har häggen slagit ut"
Ska hem till syster och äta kanellbullar och plugga.
Träffa lill killen. Mys pys.
