Hjärter dam nu i september börjar en annan typ av vår.

Ibland kan jag hata mig själv för att jag inte lever som jag lär, att jag inte gör det jag vill och att jag vet att jag inte gör det för att jag inte vågar. För jag kan vara så barnlisligt feg ibland, men det är mest för vackra pojkar med blek blå ögon jag blir så feg. För hela hans extistens får vart ända ord att låta patetiskt.
Hur kan det vara så att en vacker pojke bara får alla ord att försvinna, för min möjlighet att gå upp i rök? Jag måste sluta tänka på bättre tillfällen för det bästa har paserat, jag vill ge mig själv en jävla smäll och en spark i baken något måste göras.
(ibland kan man bara vara så rädd att bli ner slagen i marken lite väl hårt och att alla skulle få veta, jag måste sluta tänka så.)
Jag jobbade som sagt var på Mcd och var grön i ansiktet några frågor på det? För det är väl en helt normal sitvation?

"Hjärter dam nu i septemer börjar en annan typ av vår."- lw
Hej och välkomen höst!