En uppelbarelse på två ben.

och där satt han
som fallen ifrån en annan himmel med blå ögon, och vackra gitarr händer, en gitarrpojke.

Men likt stjärnor omöjlig att få tag i.
Uppenbarelsen är min gitarrlärare för 10 veckorfram emot.
Han heter Mangus och ljust nu känns det som jag är ovanligt svag för människor med det namnet. Eller vi vänder på det, killar med det namnet verkar vara en bra sort;)

Antligen kollade han in mig, eller så var det rent önsketänkande? Eller så var det för att jag knappt kunde slita ögonen ifrån denna varelse.
Kan ju åxo vara en anledning.

nu jävlar ska det läras in och jag tror det kommer gå bra
man måste tro
tro
på
en
bättre
tid

Jag dricker te och lyssnar på winnerbäck.
Han är husguden och jag bränner tungan.