Alargi chock och en natt på akuten.

Jag sitter och myser med världens sötaste katt, Frank. Hemma hoss Milla, vi ser på någon serier och desinerar ett blommster arragemang.
Jag cycklar hem i ett mörker, jag somnar tillsammans med en natt fjäril. Men klockan 0:20 börjar det klia på pekfingret på vänster pekfinger, jag kliar tänker jävla myggor, det börjar klia på handen, underarmen, över armen.
Hela jävla armen.
Panik hela armen känns som en jävla brand och jag kan bara tänka på hur mycket det kliar.
Yr vaken, tar jag kallt vatten, allargi tabllet och massor ut av kotoson salva. Somnar om.
Nu kommer mygg jävlen och biter mig handen och på andra armen, antaglien är mitt emum försvar nersatt och samma saker ser en gång till.
Men en difus skilnad, det blir bokstavligt talat svårt att hitta andetagen.

Det blir aktuen klockan 2:30
Där sitter jag med en trött mamma, en man som säger att han har så förtvivlat ont i armen och har antligen borelia, en full kille som springer runt i bara kalsånger med en inlindad hand och en nerstämd kommis, han juchar emot en apparat och virrar bort sig.
Jag vill mest hem och det sticker i mina lungor.

Jag får ett rum, somnar på en brist och 04:30 kommer en läkare in, sticknarna har då nästan avtagit.
Jag åker hem med ett resept på tabbleter och inarlator.

Nästa dag har jag svårt att andas mår skit konstant.