VÄRLDENS STÖRSTA LÖNGN!

RIKTIG KÄLRKEL VÄXTER INTE FRAM
DET HANDLAR OM PIRR I MAGEN
DET HANDLAR OM KUPANDE HÄNDER,LEENDEN OCH ANINSSVÅRIGHETER


VÅGA INTE PÅ STÅ NÅGOT ANNAT, SE DET SÅ!

Tisdagar.

Tisdag.

"Jag minns inte nu vad jag sökte,
det ända jag kommer ihåg är ett skrick,
gud vet att jag verkligen försökte"
- Winnerbäck

Jag sattsade och förlorade magin, men det var på ett underligkt sätt värt det. Det var värt det. Även om jag förlorade ittlutionen så vet jag mer hur verkligheten är även om jag inte vill rätta mig till den.

Sök upp mig om 5 år och ser hur jag lever.

Min hjärna har gått på jullov och det är jobbigt nu när vi närmar oss slut spurten känner jag mig omoteverad och oefektiv. Mitt pluggande blir allt för ofta att jag titta på böckerna. Jag får tvinga fram örden och saknar flödet. Känns som jag saknar den enargin jag inbillar mig att jag hade förra året. Det gäller att årka hela vägen fram och vad som händer med de som inte klarar det vet jag faktiskt.

Men det är något med att himmlarna säknker sig så fort. Det är något med mina ögonlock och att samma tankar snurrar runt runt runt. Ibland blir jag yr, jag mådde illa när jag vaknade i morse.

Bussen gick sönder på väg hem ifrån skolan, jag fick gå den sista biten vilket vill säga halva vägen. I från högelid och hem. Men för min del gjorde det inget alls. Jag gillar den vinter bleka solen och jag satte ena foten fram för den andra.
Jag log och tänkte på att livet är så underligt konstigt.

Varm choklad med vissp grädde.
Jenny abrahamnsons ord dansar lungt ur högtalarna.

Och någon frågar
så hälsa att jag inte har gett upp än.

Se upp dörrar kan stängas.

Dörrar kan öppnad ifrån oväntat håll, som du inte trodde fanns.

Jag kände inget alls.

Det var tända ljus, det var fina lampor och jul musik.
Jag tog på mig min nya jaka, jag fyllde mina önskelista med diverse saker.
Jag köpte julklappar.
Jag åt peppakakor, jag drack julmust, jag åt äcklig jul mat, jag lyssnade på jul låtar
och jag



Kände inget alls.
Kände inget alls.

Men jag satt där ändå,ibland alla släktingar och jag pratade, jag minns att min munröde sig.
Jag gick ut och gick med mormors och morfars hund. En mörk lång promenad, och vinden blåste inte igenom mig. Jag frös inte länge.
Men det känns inte jul, Det känns inte som advent även om ljusstaken i mitt fönster lyser.

Jag är helt otackt med tiden.

Jag vill klamra mig fast vid saker jag inte har längre.
Jag vill inte blädra vidare i min dagbok.
Jag vill stanna där jag är ljust nu och bara leva.
Inte att det ska bli nya datum.
Tro det eller ej, men det är bra nu.
Jag vill inte ha nåogt, jag längtar inte efter något.
Mer än sammanhang.

Det känns som september.
Det känns som oktober.
Det känns som mars.
Men aldrig december.

Jag tappar bort saker som ja behöver som min almenaka och min deisy skiva till historia A eller ligger den i skåpet? Kan jag inte tappa bort saker som jag inte behöver i stället. Det känns lättare, jag kan tillexempel tappa bort min födelsedag eller mina morgontofflor. Men inte min deisy skiva till historian. Den ligger säkert i skåpet, ja det måste den göra.

Varför svarar inte männikor i sina telefoner?

I natt låg jag vaken hela natten.
Jag bara låg där, utan att kunna sova.
När jag vaknade mådde jag illa utav trötthet och stannade hemma
Jag låg under täcket för att skydda mig emot ensamhet och tvivel emot tomhet efter explotionen. Precis som winnnerbäck.

Jag åt peppakarkor, jag drack julmust, jag satte upp advenljus staken, jag pratde, jag rörde min mun, jag log, jag var soicial, jag åt äcklig jul mat.
Men jag kände ingetting.

En gång när jag var liten flicka med blont hår var julen det mest spännande och mest levande jag visste.
Varför är det inte så längre?

Söndag.

Det är något med söndagar
och det att jag aldrig lär mig att hantera dem.

Robin hood.

Robin Hood och Lille John
Går igenom skogen
Har så skojigt med varann i glada vänners lag
Tänker på den glada tid
de uppleft med varandra
Oh-de-lally, Oh-de-lally
Hoppsan vilken dag!

Ingen kunnde nonsin tro
att vattnet som de dricker
kunnde vara något farligt i sig,
Ingen av dem kunnde tänka
att Sheriffen tänkte dränka
Båda i ett enda stort tjohej

Robin Hood och Lille John
Springer genom skogen
Känner inga bojor
lever efter egen lag,
Tänker bara på sitt fria liv
å´ hur man klarar sig
Oh-de-lally, Oh-de-lally
Hoppsan vilken dag
Oh-de-lally, Oh-de-lally
Hoppsan vilken dag

Tomheten efter expoltionen

Tomheten efter explotionen.

Vi träffades i en parantes.
Det som hände i den parantesen, hände där och skulle aldrig kunna tillhöra verkligheten. För det är så många ljusår i från mig. Vart ända ögonblick, var enda pungt och leende är nu skrivna sidor, i ett kapitel som man kan läsa om och om igen utan att förstå vad som hände och vad som aldrig tog form. Riv ut de sidor ur ditt liv som du inte behöver.
Allt de som ville sägas men som aldrig formas till ord, utan blev hängande som kännslan av att allt ändå bara är en illution.

Det är något speciellt med dina kullestensgator, upp och ner vända paraplyer och dina gitarr toner. Något med dig och sättet du ler. Nu när jag vet vilken färg du har närms pupplen vill jag veta på hur du ser mig.
Jag har förstått att det tåg jag så länge väntade på , redan hadde passerat mig, utan att jag hade mart det. För idag förstod jag hur dina djupa skogar skiljer sig emot mina hav.

Det handlar om
Hur renget faller över hustaken
Hur tiden rinner ut i sanden
En kännsla att njut av varje sekund för att man inte vill
att den ska gå förlorad
Nyp mig i armen detta händer inte
på gott och ont.

Innan med tiden har det känns som du har blivit allt svagare, när jag har blundat har jag ändat sett svaga konturer av dig. Målade i blyerts som om att vem som hälst, när som hälst skulle kunna sudda ut dig ur mitt liv. Ibland har jag varit rädd för det, och jag vetinte varför. I dag fyllde jag i sina konturer med bläck. För att blir något jag vill minnas.


För jag åkte ifrån dig
Utan att lämna denna dagen bakom mig.

jag träffade en främmlig
och kännslorna får inte längre
Plats i orden.