Mina blommor, de dör.

Jag frågar du svarar
bra
men alltid lite för snabbt svar, alltid lite för snabbt.
Du bytar ämmne
och jag hör allt för väl vad som finns bakom dina snabba svar.
Jag blundar och pressar tillbaka något som har en förmåga att bryta sig fram
När det aldra minst passar

du bytar ämne för fort.
Pratar om något jag inte riktigt förstår men lossas för länge att jag hänger med
Men jag vet att du hör, jag vet att du hört att jag förlänge sedan har tappat den röda tråden
Som vi binder ihop våra liv med

Tillslut sitter vi tysta
Vi försöker säga nåogt otänktigenom bart, men slutar alltid halv vägs.
Det blir bara halva ord, andra halvan sitter fast i börstkrogen
Förvirrade, oroliga, och alldes för nakna.
För nära sanningen

Sedan en önskan, en stillsam illution
som blir som viskningar igenom ett ekande rum
Stutsar mellan väggarna, de väggarna som minns. Väggar som minns allt.
Alla dagar, resan hit.
En önskan

och klick och en ekande tom linje
piiiiiiiiiiiip

De senaste dagarna
har du vairt så tyst vid min sida