Ett människomöte.

Om att träffa människor som lämnar avtryck.

Han och någon annan tjej slår sig ner vid mitt och sofies bord på UKD.
Vi äter samma äckliga vegan mat och pratar om det.

Senare under kvällen så hamnar vi isamma soffgrupp.
Och där berättar han delar av sin livshistoria.
Han berättar hur han jobbade som en framgångs rik datakille i London, att han tjänade mer än vad hans föreldrar gjorde tillsammans. Att han en dag sa upp sig ifrån det jobbet, och levde livet.
En dag tog pengarna slut.

Då för första gången tog han med sin hat och började trolla på gatorna. Efter det har han inte haft en fast bo stad. Han reser runt, i hela världen och trollar på gator och torg. Lever på det han får ihop, hatten ger han maten.

Han berättade hur han var på zeeazeland (tror jag) han betalde en taxi och insåg att han hade nu inte några mer pengar. Han var tvungen att tjäna ihop lite om han skulle äta den dagen.
Han låste fast sitt bagage i en stålpe och gick ut och trollade på gatorna.
Under sitt trolleri nummer, fick han inte bara pengar, utan även ett telefonnummer.

När han började den morgonen hade han inga pengar, inte mer än sitt bagage. Samma kväll sitter han på en fin resturang, med en vacker kvinna, dricker vin och har betalat ett hotel för natten.
Så vill han leva.
Runt resande, städnigt upptäckande, en äventyrare.

Vi pratade om att vi drömde om London han sa "bara åk, varje dag i London slutar flera 1000 och flera 1000 kommer, London är en sådan stad. Klart ni får jobb! Han berättade om knart som vardagsmat, om vänner som gick ner sig. Om att alla har ett val"

Han berättade om att inte ha en fast pungt, att ha en tjej i varje stad. Om att sova på soffor och om att vara fri.

Han var klädd som han kom direkt ifrån 20- talet, tjusigt klädd och charmig, han kunde dansa swing. Och det skulle vara att ljuga om inte jag och Sofie bara satt där och försökte ta in honom i våra sinnen, förstökte förstå hur det va att vara han. Varför man väljer att leva så?
Men det var nog då vi bästemde för att lära oss dansa Swing i London.

Efter ett tag så gick vi vidare, han cirkulerade runt och pratade med artiseter. Vi viste inget om honom, kände inte igen honom, trodde att han var en av alla som håll i workshops.

Som jag älskar människomöten.
Så självklart har han fastnat i mitt sinne, och jag har tänkt på honom, när jag träffat folk har jag berättat hans hitoria.
Innerst inne skulle jag nog vilja vara lika fri som han, men jag är för feg och skulle aldrig klara av det. Men han facinerar.

Så när sofie ringde och sa att denna man vi pratat med på UKD var med på tv, talang 2009. Blev jag inte förvånad, men kunde inte häller tro det.
Han vann.

Nu när jag själv såg klippet, satt jag och log. Han har jag pratat med utan att förstå vilken stjärna han var. När de fågar honom vad han ska göra med pengarna svarar han "kvinnor och vin" och utan att känna honom känndes det väldigt mycket honom!

Njut av klippet på en begåvad man.