Fina, bortglömda, små ord i en bröstkorg en natt mellan varma lakan.
Om att öppna ögonen och försöka se den, sanningen. Men alltid dold i ljusa färger ifrån en soluppgång folk sover bort.
Stänger av mobilen för att dra en gräns.
Fina, bortglömda små ord, jag sväljer dem. Pressar ansiktet emot kudden, blundar.
Startar mobilen, skiter i gränser, lägger ifrån mig den.
Tystnaden.
Medveten om att det gått för långt nu, att jag saknar kontroll.
Trasslar in mig i lakanet.
Klumpen.
Jag fösöker ta sönder klumpen innefrån.
Få den att försvinna igenom att inte lossas om den.
Sätter mig på en stol, sitter precis så och ser rakt fram.
Sitter så alldes för länge, väntar på ljud.
Väntar på ett väl känt ljud, som får hjärtat att hoppa över slag.
Men tystnad.
En önskan om att du bryter tystaden, bryter isen, om att bryta sig loss.
Små, fina ord till dig
Ligger bortglömda i min bröst korg.
Det är mitt eget fel vad som händer med mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar