Allt var förbjudet.

Det vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.

Och det blod som trodde var stilla 
det fick du att rinna, 
och den uppgivna röst som jag nyttja så illa 
fick du att försvinna.

Och jag somna' den natten i tron på att allt var en del 
i en kärlekshistoria.
Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.

Och den stund som jag kände som nära 
var blott alvedon 
och de himmelska ben som jag ville förtära,
de gick därifrån.

Så kom änglar! Kom älvor!
Det börjar bli kallt.
Graderna sjunker så fort överrallt,
och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis,
fryser nu sakta till is.

Natten som kom sov du vaken och drömde om 
allt som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra.

Och jag kunde ha gett vad som helst 
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten.
(Jag liksom föll över kanten)

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Där satt jag med mina blå ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Så kom änglar och ta mig till honom
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom
nån annanstans.

Det går åt helvete med allt.