orden ekar: årets hetaste festival, way out west och vi var där"

Och det är klart att man vaknar med fjärilar i magen när man ska ge sig iväg på festival och man ska få massa bra musik i bloden och att man inte ens vet hur man egentligen ska ta sig dit eller om man kommer att hinna.

Men vi tog bussen emot staden göteborg och med förväntan i blodet känndes det som världen utan för bussensfönster rutan swichade för bi.
Ett varmt och kvaft göteborg med sol och moln mötte oss. Och jag blev lite så som jag alltid blir när jag är i göteborg. Jag känner mig som jag är en latis och jag bara fundras över staden, människorna och dofterna. Och tänker om och om igen att jag ska flytta hit.

Vårat första äventyr började med att vi skulle åka spårvang. Och det i sig är nog inte så svårt, men jag och sofie förstod verkligen inte hur man skulle betala, och det verkade som alla sket i att betala eller hade års kort och man fick inte prata med hon som körde vangen. Det stod att man kunde köpa biljett i den blå apparaten men på apparaten stod det "stängd"
Tillslut gav vi upp, Jag tänte att om en polis kommer få jag säga sanningen att jag är född på landet och att jag faktist inte fattar hur man ska betala.
Sedan tänkte jag att detta är nog ibland de mest olagiliga jag har gjort.
Vad säger det om mitt liv egenligen?

Men vi kom fram och vi löste ut biljetterna och fick fula plast band i stället för tyg. Vilket var trist men inget vi hängde läpp för.
Första bandet vi såg var Vincet valentin. De har gjort en hit och det marktes det var lite tunt och ibland så undrar man lite vad han säger allt blir lite lätt en gröt. Men det var en kille där som var en jävel på att spela tamburin!
Sedan var det dags för shot out laods, med en tjej som dansade konstigt på sen men i slutet blev det riktigt bra drag och vi dansade losss! :)


Nu var det dags att fylla magen med lite mat och det fanns bara äcklig mat. Men till slut fick det bli äcklig röd, halv stekt, hamburgare med gordchips (?) för alldes för mycket pengar. Jag mådde bara illa och det känndes som jag ville spy efter det men det kunde inte hjälpas.
Nu var det dags för Monny brother, han var grymm, sedan hade han med sig en jätte jätte snygg gitarrist som hete patrick så jag klagade inte!

Nu känner jag att mitt minne börja vackla lite och jag börjar bli osäker vilken odrining vi såg banden. Men vi såg i timo, men missade lite för jag var tvungen att ta en kisse paous, och det var längre kö en väntat så vi stod där och missade en av de bästa låtarna. Vi såg säkert och dem var verkligen jätte grymma! och jag skakade rummpa och söng med i varge låt. Vi såg Regina spektor tillsammans med massa andra och fick bra platser ganska långt fram och hon var magisk!
Även om vi fick oönskat sällskap av ett par killar som var ganska mjuka i benen och hade lyssnat för mycket på henens musik. Men hjälp vad bra hon var!
Men det började renga och åska och jag är ju lite rädd för blixtrar för sådant, så jag ängade oönskat för många tankar, på att tänka att detta kunde bli min död.
För om bblixten skulle slå ner så stod jagvid en scen i järn, jag stod på ett fält, och vid träd. Sedan slog tanken mig att jag inte kunde bli säker vart jag än gick, den tanken lungade mig inte. Men det började aldrig att blixtra i närheten, och jag lever även i dag.

Vi såg the ark som var lika snygga och bra som alltid. Även om Ola tjatade lite för mycket om göteborg.
Jag bara slöt ögonen dansade med hela kroppen tog in musiken i blodet och levde. Tills jag blev yr och håll på att falla om kull X antal gånger. Vi såg Även säkert och dem var gryma gryma!
Vi söng till våra röster inte bar, och då skrek vi lite till.
Vi såg en massa andra bra atister men detta var mina favoriter.

vi dansade i reng, i sol, vi svettades, vi skattade, vi sjöngn, vi hoppade.
Vi missade ne tävling vi hade tänkt att vinna, satt i en uppblås bar soffa, pratade med röda korset om att rädda världen, pratade med ett natur begåvning på piano en kille som bott ett år i usa. Han sa att livet är som på filmerna fast överdrivet.

Vi vandrade ut i natten, jag såg Navid på gatan!!! Det var grymt, sedan åkte vi bil hem. Och låg och snackade alldes för länge.

Tack sofie för en underbra upplevelse!

Nu har vi lämnat festivalen bakom oss, som en fin avslutning på sommaren. Men vi har sparat musiken i blodet, fotograferna i kameran.

I dag är vi slitna, vi har ont i benen, fötter, nacken, huvudvärk, lite lätt hes och jag är helt jätte trött.

Men festival är festival. Detta var den första men apsolut inte den sista.
Länge leve live musiken...