Snart tillbacka på banan.

Jag har varit sjuk.
Då menar jag inte en sådan förkylning så man snyter sig lite då och då och har ont i huvudet.
Detta var en sådant förkylning eller influensa, kallat vad du vill. Som slår utan fötterna på en, så hamnar man i sängen och blir kvar där i dagar.
I bland har febern varit så hög att jag bara legat där och skakkat, oförmögen att ta på mig ett par byxor, gå på toa, eller få fram ord. Käkarna har pressats samman så hårt att jag har fått bita i täcket, i min hand för att leda bort smartan.
Då jag har tittat på klockan och tänkt att om inte tabbleterna hjälper mig snart vetjag inte hur jag ska stå ut.
Ibland har det som varit en minut blivit fem timmar och var jag har varit i mitt medvetande under den tiden vet jag inte. Allt jag vet är att jag inte har varit närvarande, att jag stundom frutisgt och stundom legat och stettas som jag var en bubblande vulkan i mig.
Att det har på gått en annan verklighet bakom mina fyra väggar har gått mig helt för bi. Jag har inte ens orkat tänka på skola, krig, eller stökigt rum.
Febern har fått rummet att vara nära att snurra runt runt fort,fort och nätterna har varit som en tunnel som aldrig tar slut.
En ensamhet som inte går att slå sönder och tankar som flätasts samman med ofullständiga mengnar.

Jag kan verkligen förstå sjukasom ger upp allt.
I går var värst, jag orkade inte ens sitta på en stol. Jag känner ingen doft eller smak. Mitt rum och jag har förfalligt totalt och jag undviker speglar.
De senaste dagarna har jag mest left på små portioner fil med russin och vatten.

Men i dag när jag vaknade så känndes allt mycket bättre.
När jag kände stressen komma så förstod jag att jag var nog på väg att bli frisk igen.
I dag har jag hållt i gång hela dagen och inte fått så mycket gjort för det men ändå. Allt går i slomotion och jag måste ta många pauser.
Men målet är att återväna på måndag, starkare än någonsin! (ialla fall något i den stilen)