Innan drömmarna tar mig.

Varje morgon får vi nästan nypa oss armarna när vi ser solstrålarna sträcker sig över bergen och färgar snön rosa.
Himmlarna skiftar sakta färger och allt detta frå vi ta del av på sådan nära håll. Det känns som vi är mitt i en såpboubbla, en vacker dröm.
Vi är långt i från stress, långt i från plugg, långt i från vardag, långt i från allt och det känns underbart.
Det ända som är våra problem är på sin höjd "vart åker vi nu?"
vilket vi löser igenom att gå på kännsla.

Vi har två dagar varit typ först ut i backen och får uppleva pistade backar när de är som bäst.
Frida kämpar med snowbord, och är naturbegåvning medans jag och sofie hejar på.

Det känns verkligen som semmester, och när man åker snowbord tänker man inte så mycket mer på kanske någon kent låt eller drömmer man lite.

Men visst känns det lite i kroppen, på morgonen känns det som vi är tanter på 75 innan vi har fått musklaturen att vara med oss och inte emot oss.

I morgon är det ingen vanlig dag, det är min födelse dag!
Inte dumt inte, då ska jag öppna paket, åka snowbord, och äta på lyxresturang!
fint som snus.