Jag tror att jag har valt något som inte gör mig väl, om du inte saknar mig, har du dina skäl.

Att dricka väldoftande te, äta apelsiner som har växt och sugit upp de solsstålar jag så sällan ser. Med fötterna på köksbordet, levande ljus och lyssna på winnerbäck är väl så som man önskar att fler vardagskvällar var i livet.
Lunget som infinner sig och samtalen är avslappnade och vi orkar möta varandras ögon.

Snart vill jag orka lova dig någonting igen.
Vara din starka vän och visa mina bättre sidor.
Hämta en vilja jag faktist haft

"och allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"
Så känns det, mina bra sidor är svårt att framställa. Men det är de vill ha, de vill att jag ska sälja mig. Jag måste kunna sälja mig för att få ett jobb. Det är två tussentalet, jag är felxibel, social och possetiv till det mesta.
"sälj sälj dig dyrt" sjunger kent. Men jag vetinte vad som är så bra med mig, igemförelse med andra och att rycka upp sig i januari känns som ett proget.

Jag önskar att vissa saker kom grattis till en, som körkort, jobb och en famn.

Men jag drömmer om en vår, kankse möter vi den i sthlm?
Kanske fånger vi modet att packa väskorna och dra ner i eropa till sommaren?
Jag vet i alla fall att snart blommar körsbergs träden igen, men innan dess ska jag inte bry mig om så mycket annat, än apelsiner, väl doftande tee:r och lyssnar på olika låttexter, över analysera dem, in se att alla sjunger om mitt liv. Hylla de, citera de och känna hur hårt mitt hjärta slår där bakom mitt bröst ben. Spelar något annat egentligen någon större roll?
I kväll är det winnerbäck som gäller. För precis som honom, fattar jag ingenting...