Detaljer.

Först var det pizza, vin och skvaller.
Det var fredag
och jag hade på mig det här:

Klänningen är en ny favorit, samt rosseten är en gammal favorit. Väskan är ny och stumpebyxorna köpte jag för länge sedan på en rea för 19 kr böjran på hösten.

Halmstad är slaskigt och grått jag följer mina fötter emot krogen.
Mörket faller skoningslöst över oss.
Kankse är det namnet på denna dagen som för våra fötter emot pulsen.
Det blir som en annan värld vi i vanliga fall inte har tillträde i.
Vi dansar så fårt benen bär oss till stundvis ganska kass musik. Men även denna kvällen har sina höjd pungter som medlyt med 50-tas musiken.
Dansen och den där kännslan av att tiden är något som bara passerar. Jag tror att vi alla skulle behöva dansa oss svettiga under färglada lampor. Och när de spelar "alla som inte dansar i våltäksmen" tänker jag att egentligen är jag så långt i från det jag älskar.
Men sådana tankar stannar inte länge, jag dansar vidare och inser att jag ikväll har glömt mina bästa dans steg.
Jag härmar lite folk och spettsar till det med lite snurrar, skratt och blir trött på pojken som drar mig i håret och säger att jag ska träffen en mårten, som jag inte vet vem det är, eller om han är över huvud taget.

Men något som gjorde mig glad var att jag dansade med en söt pojke, som var lika söt som

Alfons åberg.

Hette något annat men kallas för biffen.

Han på minde lite om en dansade clown vilet inte är helt fel.
Var glad och hade mer dans fantasi än vad jag någonsin kommer få.

Och jag är inte säker men kankse är det så att det kan vara hans små pussar som gör att jag har lite ont i halsen.
I en ficka på en lapp skricker 9 siffor våga utan ord.