och efter att ha köat så var vi där alla andra var i går.
Mitt i trämslen, i svetten, glassplitret och disodunket under färglada lampor.
Vi såg mänen vars kostym fortfarande luktar stek os ifrån ett ställe som ger oss ångest, de raggade säker småflickor, vi såg våra gamla klasskamrater i från höstadiet (kanske var ett högstadiet disco vi var på, med massa mellanstadie steg och sminkade flickor). Vi såg dem som stod i hörnet och de som hade tappat kontrollen.
Ibland såg vi inget alls, då hade vi som roligast. När dansen blev flamset, tramset. När rösten tar slut och du hest kraksar med i dåliga tuggumi pop slager.
En kille säger att vi gick ju på samma skola i höstadiet. Jag har aldrig pratat med grabben innan, och är förvånad att han pratar med mig. För under min lågstadietid såg han mig aldrig. Det var han som var sötast när jag gick fyran gick han i femman och alla var nog lite små föreälskade i honom. Vi dansar och han frågar om han får bjuda mig på champane, jag skrattar nog lite inombords och kankse lite utombors och tackar nej.
Livet är så knasigt.
Så fortsätter kvällen, i glassplitter som likom knastrar under tyg skorna. Slemmiga men som bara söker. Jag skrattar med huvudet upp emot taket, jag råkade skalla en man, tror han fick ont och jag liksom försvann i folk massan för att slippa bråk.
Och jag känner mig inte hemma. Det är inte riktigt här jag passar alldra bäst in. Det är inte min musik. Det är inte min grej.
Men jag har väldigt kul och jag känner att jag lever.
Vi cycklar hem i mörker. Vi följer han som besteg sveriges hösta berg i dimma. Han som inte tyckte att det var särskligt svårt följer vi hem till hans tegelhus. Han är en sådan som kan sväva i luften.
Jag slår i gen mina blå i något som känns som ett ögonblick. Fyra timmar innan (jag är ett vrak) går vi upp.
I dag är det ju loppis lördag. De bästa lördagarna i månaderna är loppislöragar. Jag köper en fin bok om kärlek, en hårnål med en annanas, jag gör något busigt och köper en billig tröja, jag köper ett skärp som ska laga min väska och ett tyg jag ska sy ett draperi av.
Sedan köper jag en fin kopp som sätter guldkant på vardagen.
Blek, cyklar jag hem.
Och jag har inte fått något vettigt gjort efter det.
men nu ska det bli en mysig lördags kväll.
Så här såg vi ut innan vi gav oss ut i nattmörket i går:
Mitt i trämslen, i svetten, glassplitret och disodunket under färglada lampor.
Vi såg mänen vars kostym fortfarande luktar stek os ifrån ett ställe som ger oss ångest, de raggade säker småflickor, vi såg våra gamla klasskamrater i från höstadiet (kanske var ett högstadiet disco vi var på, med massa mellanstadie steg och sminkade flickor). Vi såg dem som stod i hörnet och de som hade tappat kontrollen.
Ibland såg vi inget alls, då hade vi som roligast. När dansen blev flamset, tramset. När rösten tar slut och du hest kraksar med i dåliga tuggumi pop slager.
En kille säger att vi gick ju på samma skola i höstadiet. Jag har aldrig pratat med grabben innan, och är förvånad att han pratar med mig. För under min lågstadietid såg han mig aldrig. Det var han som var sötast när jag gick fyran gick han i femman och alla var nog lite små föreälskade i honom. Vi dansar och han frågar om han får bjuda mig på champane, jag skrattar nog lite inombords och kankse lite utombors och tackar nej.
Livet är så knasigt.
Så fortsätter kvällen, i glassplitter som likom knastrar under tyg skorna. Slemmiga men som bara söker. Jag skrattar med huvudet upp emot taket, jag råkade skalla en man, tror han fick ont och jag liksom försvann i folk massan för att slippa bråk.
Och jag känner mig inte hemma. Det är inte riktigt här jag passar alldra bäst in. Det är inte min musik. Det är inte min grej.
Men jag har väldigt kul och jag känner att jag lever.
Vi cycklar hem i mörker. Vi följer han som besteg sveriges hösta berg i dimma. Han som inte tyckte att det var särskligt svårt följer vi hem till hans tegelhus. Han är en sådan som kan sväva i luften.
Jag slår i gen mina blå i något som känns som ett ögonblick. Fyra timmar innan (jag är ett vrak) går vi upp.
I dag är det ju loppis lördag. De bästa lördagarna i månaderna är loppislöragar. Jag köper en fin bok om kärlek, en hårnål med en annanas, jag gör något busigt och köper en billig tröja, jag köper ett skärp som ska laga min väska och ett tyg jag ska sy ett draperi av.
Sedan köper jag en fin kopp som sätter guldkant på vardagen.
Blek, cyklar jag hem.
Och jag har inte fått något vettigt gjort efter det.
men nu ska det bli en mysig lördags kväll.
Så här såg vi ut innan vi gav oss ut i nattmörket i går:
Sofie.
Jag.
Frida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar