En fredag som denna, första i september.

Mina glasögon är borta. Helt borta, alltså jag förstår inte. Hur något bara kan försvinna.
Jag tycker att jag är ganska så ordentlig, det betyder inte att jag har koll på saker. Mer att jag springer runt och får panik för jag är helt övertygad att jag har tappat plånboken, glömt mobilen, förlagt nycklarna.
Offtast ligger plånboken i min skrivbordslåda där dens plats är, mobilen ligger i väskan där jag alltid har den, eller på skrivbordet, och nycklarna ligger i innerfacket på min väska, eller hänger runt halsen. Så jag brukar inte tappa bort saker, bara jag som tror att jag gör det. Det finns en skilnad som är hår fin.
Så jag skulle säga att jag nästan aldrig tappar bort saker, men min kära vännina sofie skulle nog säga att jag gör det titt som tätt.

men inget liknar dessa glasögon som är helt borta. De finns inte i väskan, eller i datorväskan, hemma, skolsalen, skolexpitionen. Helt borta. Vem skulle vilja ha dem?
Detta är något som ger mig en irreterade huvudvärk, en gnagade kännsla i magen och jag bara tänker på vad fan de kan vara. Jag har räknat ut att jag haft dem i 5 år, det är lång tid. Men vårat avsked skulle inte ske så här.
Jag har beställt tid för att kolla synen, vilket verkligen behövös. Och så kankse nya glasögon då, om de inte kommer fram igenom ett mirakel.
Fy fabian för att välja nya bågar, sådant är alltid svårt.

I kväll har varit en helt underbarbar kväll, en sådan kväll som jag vekrligen behöver. Lung och ro. God mat, och en jätte bra amrekans film.
Jag gick även ut och gick med lill killen i barnvang, vi hade solen i ögonen och han såg på mig med sina små blå. Än har de sett så lite i livet, han log med sitt tandlösa leende, och jag tänkte tankar.

I morgon är det kulurnatt i halmstad. Och det ska inte regna!
Jag ser verkligen fram emot detta, jag ska dansa till 50-60 tal musik, se teater föreställningar, gå på museem, konstutsällningar, skriva kontakt annons, ta bilder. Och det som faller mig i smaken.
Oh!