Får människor att se ut som skugg skiluetter. Så vackra.
Världen i motljus och när vi sitter där i tystnaden. Då ord inte behövs yttras är jag så glad för att få vara där jag är just nu.
Inte i Moskva, inte i London, inte på jobbet, inte i en varm bil, inte i Australien, inte i en skidbacke, inte på ett stökigt café, inte en stressad gata, inte en pulserande dansgolv.
Utan precis där på en solvarm klippa med solen i ögonen, en sol som får havet att glittra, och Sofie och Frida på varsin badhandduk.
Tystanaden, av att vi alla har svårt att finna orden. Vetskapen att vi vilar i varandras kupade händer och att i de händer håller vi varsamt om lyckan.
Vi ger den liv, och aktar oss att hålla för hårt. Får hårda händer kväver den.
Kankse tänker vi inte på det, vi doftar solskyddsfaktor.
Rädd för öm hud, och canser. Doften blandar sig med det salta havetssommar vindar.
Innan har vi vandrat nya kullserstensgator, varit på märknad suktad efter färskfrukt och massage. Drömt om en plånbok som skulle tilllåta oss att köpa cremer som doftar lera, greap, och pepparmint fotbadssalt. Sådant onödigt som man vanligen aldrig köper.
Jag hittade en rosett att ha i håret.
Jag har en dröm av glas, nämligen att lära mig att blåsa glas.
Det är bara en av de sakerna jag måste göra innan jag dör.
Kör bilen hela vägen hem. Hamnar i fel fil i en rustningstrafik där alla är turiser precis som vi.
Lovisas volvo sjunger "honk honk" hela vägen.
Falukorv, makaroner, och sedan springer vi hela så fort våra ben bär. Ditt skratt bubblar ur din bröstkorg. Men vi hinner fram, och sitter och njuter av like trubardur musik den sommarkvällen.
Bara ben och vi fryser inte.
Det vi upplever just nu är något alldes unikt.
Bilder:
Detta kallbadus har jag aldrig badat i, men jag ska någon dag.
Byggnaden är så fin att jag skulle vilja flytta in där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar