Nej, jag skulle inte kalla min bil för ett lyx åk. Mer ett raggar åk, där koppligen är gammal så den hoppar fram då och då. Bilen har upplevt mycket det känns bra, att jag åker med någon som har koll.
I dag körde jag bil för första gången, själv! Jag log hela vägen till jobbet och glömde bort hur mycket ångest, tårar, hat, och klump i magen detta körkortet har gett mig. Jag liksom svävade på lycka in på avdelningen.
Men det är inget som när jag hämtar upp sofie och frida hos deras hus.
Jag älskar sättet de pratar, vilka saker de säger, saker som vi skrattar åt, jag älskar deras humor och hur de lägger upp saker. Hur vi är tre och ett på samma gång.
Jag ska föralltid minnas denna bil tur, med de i baksättet, lyckan, gammal radio och himmlen som brinner upp.
Doppet i ett ganska kallt vatten i Grötvik.
Aldrig glömma hur vi log.
Ibland bara slår de mig hur tacksam jag är att jag har dem.
Hur värdefulla de är för mig.
Kännslan av att jag aldrig kan ge något lika stort, som de ger mig.
Varje dag.
Det handlar kanske inte om bil.
Men på sätt och vis gör det det.
För den bilden är inget utan trion, Lovisa, Frida Sofie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar