Ändra sätt än vad denna staden är van vid.
Det ger ett falskt intryck, de som är här nu vetinte hur död denna staden är
Tisdagen den 6 November när det regnar, man fryser och hösten växer som en obehanlig kännsla.
Nåogt obehagligt växer i en, tankar man inte kan sätta ord på smatidigt kommer tomhet.
De vetinte inget om att väta på bussar som inte kommer, eller de kvällar då tiden står stilla.
Livet behöver kontraster för att bli värt nåogt alls.
I dag är det solsken, vi dricker kaffe och han kallar det för fika jag säger frukost.
Himmlen speglar av sig i hans ögon i mellan oss flyger det en citronfjäril. Högt, över taket.
Nu är det 29 juni och det svider till när jag tar ut pengar jag vill spara.
Bilradion spelar dålig musik och det är kväft, nästan lite svårt att andas.
Men det är okej, och
ett,
två
tre
på det fjärde sker det aldrig
Erik står och smår ler medas jag tar simtag efter simtag.
Vi hälade på krabborna, och såg på båtar
Såg på hur havet ändrade sig
och jag
pratar
om
samma
saker
hela tiden
Kankse har jag satt mig själv på repiete?
Vi hjälper milla att packa
Ner små saker av sitt liv som man behöver när man ska till grekland
Vi lämnade en laddare
Jag hade plastblommor i håret och skrattade åt det
Han visar mig bra filmer
äter chips och smakar salt.
Nu faller skuggorna
Men det är inte den 6 November så vi står kvar
Så dära att hud nära är för långt ifrån.
ps. jag är en sådan som ser till att folk inte kraschar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar