I en suddig värld där gräsen mellan verklighet och dröm känns hårfin. Och man vetinte riktigt hur det är för ens man har passerat den gräsen.
Då man redan är på andra sidan.
Och gått förlorad i han rocken roll blå ögon.
och jag vetinte om jag någonsin kommer kunna sätta ord på det.
på som ger han rättvisa.
Och fast jag hör hans hjärtslag, känner han emot mig.
Kan jag inte riktigt förstå, precis som det är för mycket att ta in på en och samma gång.
En tillfällig gäst i mitt liv, med band vi inte bryta, inte klippa av eller göra oss fria ifrån.
Och ibland när det plingar till i hans mobil
blir det så uppenbart att han kommer ifrån en värld som jag aldrig blir en del av.
det är som om någon har tryckt på paous
Där vi står still, fast jorden snurrar lite fortare än vanligt.
Tiden rinner mellan mig ständigt igenom fingrarna.
Lägger örat emot hans bröstkorg
Där inne slår något ett slag
för denna drömmen som gjord av glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar