De spelar mig galen.

Om att ge allt man har, om att låta sig inspereras, låta live musiken fylla än.
Låta musiken åka runt i blod omloppet, nå hela vägen in i hjärtat.
Skricka, sjunga, hoppa, dansa om att inte kunna sluta le.
Dansa tills benen tror att de ska rammla av, dansa lite till.

I går var för alltid en magiskspelning.
Varm, vacker och jag konstaterade att dans svett är det bästa svettet. När min lugg snart lugg i stippor. Sofies lugg med och så var vi tillbacka till ruta ett.

Att prata med bandet efter åt. Om att få tacka för att de dem gav, allt de vi fick.
Vi som var där som delade på något tillsammans.

Detta kommer jag kunna leva på ett tag.
Och jag kommer inte kunna sluta le
Och jag ska minnnas denna konserten så länge det bara går!