Hjärtat slår hårda slag bakom mina revben.
Jag sitter i en bio sal, under fridas sjal, lutar mig emot Fridas axel, stundvis ser jag igenom sjalen, stundvis blundar jag hårt, håller för öronen och tänker "vad gör jag här?"
Får en kännsla av att jag aldrig mer kommer kunna hantera mörker, ensama kvällar, promenader i parken efter 5, och fantasier vad som kan hända när jag är ute och dansar en lördagskväll. Men framför allt är jag nog inte rädd att det som händer på bio duken, kommer häna mig.
Men jag blir rädd för världen när jag vet att sådant händer varje dag, jag blir rädd för våldtäckter, utnjutande, och iskalla människor.
Men det var en upplevelse "men som hatar kvinnor" En fantastisk grund storey. Synd att författaren är död, och inte får se vilken susé detta blev.
Ibland önskar jag att mina fantasier kunde vävas samman till tjocka romaner.
Innan denna upplevlse så åt vi jätte god mat, drack vin och pratade om resor till främmande länder.
Jag erkänner, det var svårt att sova i natt.
och mina rädslor kommer aldrig växa bort
Men de ska aldrig få hindra mig.
Detta hade jag på mig,
min nya fina klänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar