Nu är det jag som vänder honom ryggen till
Men han har förlänge sedan slutat snegla över axlen för att få en skymt av mig
En symbolik som försvinner i all den grå massa som finns mellan mina tankar.
Men jag ser
Jag ser att våren är på väg, mörket faller inte över mig på samma sätt, kan inte kväva mig på samma sätt.
När jag inte spelar våltsamt hög musik hör jag fåglarna sjunga. Sången tränger sig igenom fönsterrutan.
Våren har en sådan helande kraft att den kan tränga sig in i de ensamastevinter hjärtan.
För än räknar vi dagar till revolutionen.
Mars inger hopp.
Jag väner honom ryggen till
och börjar gå
tisdag 3 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
poetiskt fin blogg du har:)allt bra o så me dej?
Skicka en kommentar