Vi lämnar allt.
Om jag fick möjlighet att välja vilket ögonblick jag skulle leva i resten av livet. Så skulle jag välja att för alltid leva i en bra konsert.
För jag vetinte om livet kan bli bättre än när varje ton går rakt in i hjärtat, när textraderna ger dig gåshud på armarna?, när du dansar för att du helt engelkt inte kan stå till?, när du ler och sjunger falskt med din bästa vän?
När lyckoruset är så stort så det känns som bröstkorgen kan sprängas när som hälst. När flera timmar förflytter som tre minuter och du tänker att om de någonsin slutar spelar så dör du lite grann.
Efter åt känns allt som något suddigt, något oklart, men det finns kvar i ditt blogomlopp flera dagar efter.
Och när du lyssnar på musiken så kan du uppleva det du upplevde den kvällen, igen igen igen.
Och det jag upplevde i går var ibland de finaste konseterna jag varit på. Allt känndes magiskt, och bilderna vi tog ger även de en suddig bild av navid och kankse kommer iflmerna mer till sin rättvisa.
Höga på lyckorus köpte jag min första bandtröja, och deras senaste album, lät de skriva sina kladdiga namn i min års bok.
Sedan sprang vi rakt ut i ett ös regn.
(filer bilder och film kommer när jag får dem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar