Jag minns hur dammet virvlade runt i luften, när de starka sol strålarna bröt igenom molnen. Jag minns lite för starkt te som hade kallat och blivit äckligt med tiden på köks bordet men jag tog en för stor klunk och försökte le, mest för att för driva tiden.
Och allt det jag såg i dina ögon den kvällen.
Tyget river emot min hud, som en mot sats ifrån din fingertopps beröring som ger mig rysningar. Det är så många tankar som far runt i huvudet så jag får svårt att urskilja dem. Känns mest som en klibbig massa som håller mig vaken på nätterna.
Jag vill att du river ut de sidor i din själ som du inte behöver. Som de kapitel som handlar om krossade hjärtan, självömkan och ångest.
Lägg in ett vackert bokmärke vid de dagar då du var som lyckligast. Så att du har något att falla tillbacka på.
Solen, den stjärna som poeterna glömde när molnen täcker himlen försöker jag förstå att där bakom lyser olika eld klot, nästan lika starkt som den stjärna du är.
Jag minns hur dammet virvlade i luften den kvällen.
Och allt det jag kunde se i dina ögon ska jag bevara bakom en hård bröst korg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar