En tidig morgons alla dofter, i hans hår.
Tankarna far runt i huvudet så snabbt så jag hinner inte tänka klart en utan den andna ber om uppmärksamhet.
Men jag tror att hjärtat slår lite hårdare slag nu, när de har något att slå för.
och en oförglömlig natt, jag hör hur vattendropparna slås sönder emot mitt tak.
Som en motsats emot de sol stålar och tunga himmlar som innan hammrade sönder min vardag.
En vacker oktoberpojke ligger alldes intill, han verkar egentligen vara för bra för att kunna finnas till. allt jag hör är hur rengest smattrar och hans svaga andetag.
Jag lever.
Så var det midsommar. Den svenska idyllen gick sönder när det lovades reng. Jag har själv aldrig förstått mig på vad det är som är så stort med midssomar och tycker det känns lätt överreklamerat och uttjaatat lite som nyår.
Ett himmla stå hej, där man ska visa upp hur bra man är, hur bra man lever, hur kul man har, så god mat man kan laga ect.
Men i kväll blir en toppen kväll med hanna och hur den lite mer exat kommer ser ut kan jag inte svara på än. Men vi ska binda kransar är det tänkt.
Men alla blommar verkar vara överblommande?
Dagens I- landsproblem.
I morgon åker milla till italien, en del av mig är avensjuk, och en del av mig är såå glad för hennes skull. Och en del av mig saknar henne för mycket redan innan hon har hunnit åka.
"jag lever men tappat perspektivet"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar