Jag berätta hur vackert ljuset föll över staden i går, jag kan berätta om sol strålar som blir som glitter i nissan, jag kan berätta hur skratt måsar skrattar och hur snabbt tiden går tillsamans med honom.
Jag kan berätta om ett träd som måste vara över hundra år, och jag kan förklara hur det känns när dess bark skaver emot huden. Kan kan berätta om fingertoppar som snuddar vid varandra.
Jag kan berätta om en mycket speciell oktober pojke som får mig att leva lite mer.
"jag tror jag är förelskad igen, det är så mycket i skallen" - Winnerbäck.
Men det känns ändå som dagarna flyter in i varandra, som en vacker akvarell tavla, det är så svårt att säga vart den ljus blå färgen slutar, vart ta den blå vid?
Jag har tappat perspektiv, tisdag, onstad, lördag, söndag?
Men det är så sommarlov ska vara.
Jag går med så mycket lättre steg nu.
vardag:
tja jag jobbar på och hey jag är ny på jobbet men gör mitt bästa. Jag ser att du har ätit citroner till frukost vad sägs som en big mac till lunch, vill du ha meny till det? vad vill du ha att dricka? var det bra så?
Smaklig måltid :)
Blä, stress räcker inte att beskriva kännslan att jobba på mcd på lunch tid. Men det är ganska kul när man börjar kunna det. Men i natt har jag drömt om en massa menyer, vad då hjärn tvättad?
Ne, dags att ta saker.
p.s Jo jag vet att det är så att blogga är så inne nu och att det är många som gör det. så hej jag följer strömmen.
Du får gärna läsa om mitt meningslösa liv som är helt underbart. För jag läser gärna ditt.
Lite som de rosa dagböker med hänglås jag skrev när jag var liten, eller de dagböcker som ligger i den svara lådan i mingadrob.
Bokstäverna vägar hamna rätt i dag. Suck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar